Då har jag tillsist iallafall avslutat huvudstoryn i GTAIV. Tyvär gav den ett väldigt deprimerande slut där Nico står ensam i regnet under “Statue of happiness” och reflekterar över vad allt har lett till.
“You win” säger hans vän som skyndar bort i mörkret, och jag får en känsla av skyldighet inom mig.
Det känns som det är mitt fel att det blev så här, jag kunde gjort saker annorlunda.

Anledningen till att jag spelade igår var för att koppla bort världen och koppla av. Men fyra upprepade försök på sista uppdraget med varierande grader av slarvfel gjorde mig mer bara stressad. När alla mina uppoffringar leder fram till ett slut som känns misslyckat gör det saken ännu värre.

Regnet, kylan, förlamande träningsverk från squash har alla samarbetat i två dagar för att krossa mig.
Behöver energi, hopp och vridande på lite tankar nu.
Det finns inga gränser för hur jag kan sänka mig själv, om bara samma sak gällde i den andra riktingen…